Göteborg behöver både temporära bostäder och byggboom

Sverige och Göteborg möter nu delar av den största humanitära katastrofen i modern tid. Konflikter och krig har tvingat miljontals människor på flykt. Under 2015 sökte över 162 000 människor asyl i Sverige. Att försöka föreställa sig vad det skulle innebära om man själv hamnade i den situationen är oerhört svårt. Några försöker inte ens.

För oss i Liberalerna är det uppenbart att fler länder i Europa och fler kommuner i Sverige behöver hjälpas åt. Det gäller även Göteborg. Merparten av asylsökande och nyanlända med uppehållstillstånd bor i de nordöstra stadsdelarna. 

I dag tar det alldeles för lång tid från idé till inflyttningsfest, det tar cirka åtta år. Det måste till kraftfulla förändringar för att snabba upp bostadsbyggandet. En utdragen planprocess kostar såväl tid som pengar. Med den extraordinära situation vi nu har borde regeringen ge kommuner som har omfattande bostadsbrist dispens i väntan på ändrad lagstiftning. Det skulle bidra till att vi kan få igång den byggboom Göteborg behöver.

Även om Göteborg skulle få dispens från gällande planprocess för bostadsbyggande så kommer temporära bostäder att behövas, inte bara till ensamkommande och barnfamiljer utan även till studenter, andra unga vuxna, äldre och de som kommer hit för jobb men som har svårt att hitta bostäder. Arbetet med att ta fram lämpliga platser måste göras tillsammans med stadsdelarna och med göteborgarna. Det finns många goda idéer att ta tillvara.

Det skriver jag i dag tillsammans med Ann Catrine Fogelgren på GP debatt. 

Har Göteborgs Stadsmuseum blivit en rödgrön megafon?

I nästa vecka arrangeras ett möte på Göteborgs Stadsmuseum med en politikerpanel på temat,

Hög exploatering och livet mellan husen. Efter decennier av brist på byggkranar i Göteborg kommer det inom några år att börja förtätas. Det är positivt och frågan är värd att diskutera.

Men så mycket diskussion kommer det nog inte att bli när tre miljöpartister och tre socialdemokrater ska samtala i ämnet. Fem är ordförande och en är vice ordförande, som i detta fall känns inklämd för att jämna ut balansen mellan rött och grönt.

Jag har inga problem med att partier bjuder in till politiska diskussioner och att samtalet äger rum i offentliga lokaler. Tvärtom. Men när Göteborgs Stadsmuseum bjuder in till en programpunkt, även om det är ett samarrangemang med Centrum för Byggnadskultur, så ska fler partier finnas representerade. I detta fall saknas nästan 67 procent av Göteborgarnas röster eller 52 av fullmäktiges 81 mandat.

Under de senaste två decennierna har Göteborg misslyckats att bygga tillräckligt med bostäder. I dag har vi en omfattande brist på bostäder som slår mot stadens tillväxt och framtid. Det är ett resultat av den förda rödgröna politiken i Göteborg.

Politiska samtal, i alla fall i demokratiska samhällen, förs bäst mellan två eller flera debattörer där man försöker övertyga åhörarna när argument med olika ståndpunkter bryts mot varandra. Allt annat är enfald.

Göteborgs Stadsmuseums samlingar, jämte en dialog medomvärlden, ska bilda grund för deras arbete. Uppenbarligen inte. Skärpning!

PS. Det är tydligen först till kvarn…

Enligt Skolverket är förskolans barngrupper i Göteborg för stora

I dag presenterade Skolverket nya riktmärken för barngrupperna i förskolan.  För barn mellan ett och tre år är riktmärket för barngruppers storlek sex till tolv barn. För barn mellan fyra och fem år är riktmärket nio till 15 barn.

Nyligen debatterade jag situationen i förskolan i kommunfullmäktige. 

Under flera år har barngrupperna blivit allt större i Göteborg. Från Liberalernas sida har vi bland annat krävt att förskolan fortsätter att expandera och att ett maxtak på barngrupperna införs. Statistik från Skolverket säger att i genomsnitt är det 13 respektive 17,4 barn i grupperna. Göteborg ligger alltså betydligt högre än vad det nya riktmärket slår fast. 

Studier visar att stora barngrupper leder till att pedagogiken blir lidande och att barn som gått i stora grupper oftare får det svårare i skolan. Stora barngrupper leder också till barn tvingas ha relationer till för många andra barn och vuxna. Det måste bli färre barn i förskolans barngrupper. Det vinner alla på.