torsdag, november 17, 2005

17 november 1995...

...snöovädret som tog Göteborg och västsvergie med storm - alla minns vi vad vi gjorde denna dag! Tänk att det har gått 10 år redan.

Då bodde vi i Masthugget. Vår dotter var 4 år. På morgonen gick de ut med varningar i radio - om man inte hade samhällsnyttiga jobb skulle man stanna hemma. Skolor och dagis var stängda. Inga spårvagnar eller bussar gick. Maken (som då jobbade på GP) och jag tittade på varandra - klart vi går till jobbet! Som tur var hade vi grannar (Eva & Hans) som gärna tog hand om Linnea denna dag.

Men det blev inte "en vanlig dag på jobbet" precis... Efter att ha skottat oss ut på gården och för min del promenerat till jobbet - en tur som brukade ta 8 mintog 45 min i snö upp till låren.
Vi var bara 4 st som lyckats ta oss till jobbet denna dag. Att förklara för alla kunder att hamnen och flygplatsen har stängt och att tågen inte heller gick det tog hela dagen.

Precis efter det att Chefen ringt till kontoret för att skicka hem oss vid 3-tiden ringde vår agent i London och ville att vi skulle ordna en hämtning i Frölunda och flyga delar till Malta samma eftermiddag till kryssningsfartyget Queen Elisabeth II. För mig som har "ja, visst - självklart" som mellan namn var det lite plågsamt att försöka förklara för honom att det troligen inte skulle gå. Han blev heller inte särskilt imponerad av att det hade snöat... Han trodde väl att vi bara ville gå hem - fredag eftermiddag som det var!

Men ingenting är omöjligt! Lovade att ordna transporten "as soon as the airport open" Jag fick otroligt nog tag på en kille på företaget i Frölunda, som egentligen inte jobbade med detta, men som fixade så att reservdelarna lades i en sopsäck utanför grindarna. Vår budkille satt fast i snön norr om Malmö men lovade hämta upp det så fort han kom till Göteborg. Flygspeditören vi brukade använda hade inte öppet alls, men jag hade ju en kompis som jobbade på SAS, de kanske kunde ge oss kredit? osv, osv.

På lördag mitt på dagen öppnade Landvetters flygplats igen och jag kunde ringa till engelsmannen och berätta. Då bekräftade han min misstanke från dagen före - han hade trott att jag bara ville gå hem... MEN på nyheterna när han kom hem hade han sett hur Göteborgare drog pulkor och åkte skidor mitt i stan - och hur alla transportmedel var helt blockerade! Men vi löset det! Han var nu full av beundran. Transportbranschen är en härlig bransch!

För min svägerska är det också en speciell dag, varje år, hon fyller år nämligen idag. Grattis!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar