Kö, eller inte kö?

Tillgång på förskoleplatser har varit ett sorgebarn för de rödgröna i Göteborg i decennier. Igår kom den nya statistiken: 678 barn har väntat mer än fyra månader, 387 har erbjudits plats men tackat nej. Hur många som står i kö, men som ännu inte väntat för länge framgår inte. Men ifjol var det 450 barn som väntat för länge vid samma tid...

Enligt Göteborgs socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister uppnår man full behovstäckning eftersom ingen stadsdel rapporterar att det finns några barn som köat mer än 4 månader och som söker till hela stadsdelen. Åtminstonne sa man så förr. Nu från årsskiftet har 20 stadsdelar blivit 10, är det rimligt att föräldrar ska vara tvingade att acceptera vilken plats som helst inom stadsdelen? Nej, självklart inte. Det kan ju vara så att man bor eller arbetar närmare en förskola i grannstadsdelen. Eller önskar särskild pedogik, dagbarnvårdare eller omsorg på andra tider än vad som erbjuds i "hemmastadsdelen".

I statistiken framgår att 777 barn har fått plats mellan den 16 december och den 15 januari. Det är bra och naturligtvis roligt för de barn som nu äntligen får en förskoleplats och för deras föräldrar som kan gå till jobb/studier. Men. Hur har de platserna skapats? Är det nya platser? Eller är det så att man ökat barngruppernas storlek för att minska kön? Varningssignaler från bland annat Örgryte/Härlanda talar sitt tydliga språk.

Det är hög tid att komplettera statistiken med hur stora barngrupperna är, varje månad, inte som nu varje år... Barngruppernas storlek måste minska. Jag är orolig för att kön till en förskoleplats ersätts med kö till personalens knä. Och att byråkratiska regeltolkningar gör att det tar ännu längre tid att få en förskoleplats och för ansvariga rödgröna politiker att reagera.

Läs mer om situationen i förskolan.