”Varför undrar ingen vilket liv jag lever och hur jag vill ha det, vilken hjälp jag behöver”. Det undrade Margareta Hulthén i en intervju med GP i slutet av augusti. Att Margareta inte får bestämma vem som kommer hem till hennes bostad och ska duscha henne är något som jag beklagar. Jag tycker att det är ett högst privat beslut att fatta. Det tycker inte Anna Johansson (S) som är högst ansvarig politiker i Göteborg.
Valfrihet har varit en debatterad fråga i Göteborg. Sossar, miljö- och vänsterpartister som styr i Göteborg har varit skeptiska eller rent av fientligt inställda till att lämna över makten till göteborgarna. Sedan några år tillbaka kan kommuner få stimulanspengar för att utreda möjligheten att införa valfrihetssystem. Förra gången Göteborg hade chansen sade majoriteten nej. Nu vill S, MP och V ansöka om medel för att titta närmare på om hur staden kan släppa in den sociala ekonomin i verksamheten och det görs med en rad reservationer.
Majoriteten har sedan tidigare valt att införa den så kallade Göteborgsmodellen för ökat självbestämmande. Notera att modellen handlar om ökat självbestämmande - inte om att göteborgarna ska få bestämma själva. Men det räcker för majoriteten.
Vi tycker att valfrihet är en självklar del av välfärdspolitiken. Det är ett sätt att utveckla välfärden och att ta in människor i verksamheten som brinner för sitt område. I ett sådant system är det är inte priset utan kvaliteten som kommer att avgöra vem som får den enskildes förtroende att utföra tjänsterna. Är det något att vara rädd för? Nej, det tycker inte jag.
Ett införande bidrar också till att utveckla politikerrollen. Vi ska medborgarnas bästa för ögonen inte krampaktigt hålla kvar i ett system som tillhör det förflutna. För oss är det en självklarhet att göteborgarna ska få göra sina egna val, hela livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar