Lyft skolan!

I går presenterades PISA 2012 som mäter elevers kunskaper inom matematik, naturvetenskap och läsförståelse i en rad olika länder. Resultaten fortsätter att försämras för svensk del. Nedgången har pågått i 20 år och det är just det som är bakgrunden till att den svenska skolan just nu genomgår den största omläggningen i modern tid.

 

Nedgången är allvarlig, den är allvarlig för de ungdomar som berörs, den är allvarlig för skolväsendet och den är allvarlig för Sverige. Men nedgången är förväntad.

 

Provet gjordes av eleverna i årskurs 9 i mars 2012, alltså för snart två år sedan. I debatten, som har stormat i sociala medier under dagen, är det viktigt att komma ihåg att Folkpartiet och Alliansregerings skolreformer inte har påverkat de elever som skrivit provet. Dessa elever är den sista årskullen i Sverige som gått igenom alla nio åren i grundskolan med den gamla läroplanen, de gamla kursplanerna med otydliga kunskapskrav och det gamla betygssystemet.

 

Vi har nu infört en ny lärarutbildning, lärarlegitimation (började gälla i söndags), nytt betygssystem med fler betygssteg och där eleverna i år 6 fick sina första betyg i somras, och karriärtjänster för lärare, ny skollag, ny läroplan, Lärarlyft, Mattelyft och Läslyft.

Listan på statliga satsningar kan göras längre.

Professor Per Thullberg, tidigare generaldirektör för Skolverket, konstaterade i en statlig utredning från i år att ”Ett visst genomslag i form av förbättrade studieresultat kan förväntas tidigast vid de internationella studier som kommer att genomföras i mitten av 2010-talet. Effekten bör sedan kunna förstärkas gradvis fram till slutet av 2020-talet, allt annat oförändrat.”

Det tar tyvärr tid innan alla reformer ger utslag och jag skulle gärna se att det gick fortare!

 

Ett par punkter i PISA har inte diskuterats så mycket, där ligger Sverige i topp. Det gäller skolk, sena ankomster och stökiga klassrum. Det säger sig självt att dålig närvaro hos eleverna gör det omöjligt för skolan att lyckas med sitt uppdrag. Bristen på lugn och ro i klassrummet är också en starkt bidragande orsak till de försämrade resultaten. Så ja, skolan behöver arbetsro!

 

Vad kan vi göra mer?

Svenska skolan behöver höga positiva förväntningar, kunskapskrav och ambitioner, mycket mer av lärarledd undervisning och tidiga insatser för elever som inte når målen. Skolan behöver också ett nytt statligt huvudmannaskap - kommunaliseringen var ett stort misslyckande - avskaffa dubbelkomandot!  

  

Men så länge skolan är kommunal har Göteborg en särskild resa att göra. Här fortsätter skolresultaten och den negativa trenden, trots våra varningar om sjunkande resultat har åtgärder inte sats in, utan istället har vi anklagats för att "svartmåla skolan". 
Göteborg ligger nu efter både Stockholm och Malmö. Men resultaten kan vändas. Landskrona och Stockholm är två bra exempel på att utvecklingen kan vändas till något positivt, där lyfter nämligen resultaten!

• Lyft skolan från SDN - öronmärk skolans pengar!
• Sök och tillsätt alla förstelärartjänster - permanent!
• Delta fullt ut i Mattelyft och Läslyft!
• Inför gemensamma rutiner för ökad närvaro, minska skolket.
• Inför specialpedagogisk utredningsenhet så att elever får rätt insater.
• Stärk rektorernas roll.
• Rensa i adminstrationen för lärare.
• Stärk elevhälsoteamen.
• Nolltolerans mot mobbing. 

I går kommenterade jag undersökningen i P4 Västs Nyhetstimme och i GP. Idag i GT - att Göteborgs styrning är sämre än Stockholms.